Förändringar

2019 firades in hos min mamma och Christer, vi satt och spelade T.P. in på småtimmarna och självklart är jag en dålig förlorare. Men mamma vann över Christer för 1a gången.

Kvällens outfit:

Menyn: potatisgratäng och Entrecôte och beasås.

Vi stod på mammas balkong och tittade på raketerna vid 12 slaget. Pga snöblandat regn och ishalka ville vi inte gå upp på berget…

Jag var delvis rädd för att något fyllo som inte kan handskas med alkohol och raketer – skulle få en raket på mig (som jag fick nyåret 2009-2010…) men också pga av att svärmor inte finns med oss kändes der inte lika kul att fira heller då S inte mår särskilt bra gör inte jag det heller. Försöker ändå få honom att tänka på annat…

Jag måste också göra förändringar både för mig och min familj. Jag måste göra mig av med negativa och gnälliga personer. Jag kommer inte tillåta det detta året. Då jag har nog mycket själv. Även sjukdomar, såsom förkylningar -då är man tyvärr inte välkommen här hemma. Eftersom Isaac är infetionskänslig och blir väldigt sjuk. Så om du vet att du är förkyld så kom inte med frågan om vi ska ses. Jag måste lära mig att prioritera Isaac och hans mående först!

Det var allt för idag! Nu har jag fått ur mig lite galla här.. 🤣

// ljus och kärlek //

Annonser

Året 2018

Jag tänkte summera året som gått.

Jag tycker ändå att 2018 började bra.

Jan -jun var helt okej, det var 1 dag i februari som var katastrof då det snöade då mycket att all kollektivtrafik stannade och blev stora förseningar vilket gjorde att Isaac blev lämnad på huvudkontoret hos Sirius. Då jag inte kom någonstans sätt fast i Gullmarsplan tills Sara kom och räddade mig.

Annars har det varit okej tills mitt kontrakt gick ut på förskolorna och Isaac fick vara hemma under HELA sommarlovet… eftersom jag inte jobbade så får Isaac inget fritids. Den bästa tiden under sommaren var 1 vecka i juli då Simons bror Remon med familj kom på besök från Kanada.

Vi tog en trip till Riga och det var den bästa kryssningen vi haft!

Höstterminen har flytit på riktigt bra måste jag säga, Isaac har varit i skolan varje dag förutom då han blev sjuk någon vecka innan jullovet. Då vi spenderade tid på sjukhuset.. Så trist när han blir sjuk, för han blir så jädrans sjuk.. Jag var beredd på att vabba i aug då han började skolan efter sommarlovet, men nej då han var frisk som en nötkärna. 🙏

(Tack och lov egentligen, har inget att klaga på!!🙏🙏 )

November kommer jag alltid minnas som en skit månad, då vi förlorade en älskad familjemedlem. Saknaden efter henne är så svår vid stunder som högtider. Alltså det går inte en dag utan att jag tänker på henne och gråter. Kan knappt titta på bilder utan att börja gråta.. sååååååååå SAKNAD !

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Nu har hela familjen jullov fram till januari… fast Isaacs sjukdom och funktionshinder tar ju dock inte lov… 💔😭

Haft en jättemysig julafton med nära och kära och God mat. ❤

God jul! 🎄🎄🎄🎄🎄

Sjukstuga

2018’s hösttermin har varit blandad med oro och glädje. Glädje för att Isaac lyckats hålla sig frisk så pass länge. Tills nu. Senaste tiden har det bestått av kramper och sjukhusbesök – då han krampade i taxin på vägen hem från skolan.

Men nu har det Brutit ut ordentligt och nät Isaac blir sjuk så blir han SJUK! End of story!

Det var väldans tur att jag lyssnade på magkänslan och INTE skickade iväg till skolan. Dem hade nog ringt mig nu och sagt:

”Isaac är verkligen inte pigg”

Så jag hade fått hämta honom. Så jag sparade oss två resor 🙏👏👍

Annars?

-Jo livet går vidare, vi försöker leva så gott det går. Efter förlusten av min svärmor, så är vi båda totalt avstängda. Vi känner ingenting…. Jag försöker så gott det går att ta hand om S. Jag tänker otroligt mycket på min svärfar som blivit änkling och nästan ensam. Jag är jätteorolig för honom nu och det räcker med oro tycker jag i och med Isaac också…. Hur mycket skit ska vi orka med egentligen ⁉️

// ljus och kärlek //

Döden..

..är något jag sällan pratar om. Som liten var jag alltid rädd för att dö, så jag är alltid extra försiktig.

Jag har upplevt sorgen efter att en närstående gått bort. Min morfar trots att jag aldrig träffade honom, förutom när jag var 3 år ca.

3 barn som förlorat kampen mot Dravet syndrom. Mitt egna barn som valde att lämna oss i v 13.

Och nu… Min älskade svärmor. Min mans mamma, hon finns inte längre med oss fysiskt. Hon är med oss själsligt det vet jag. Eftersom jag tror på änglar och att andar finns.

Men just detta med att svärmor nu gått bort är det jättesvårt att få livet att fungera. Det är till och med jobbigt att skriva denna text. En människa jag älskar så djupt.

Mina tankar går jätteofta till min svärfar. Som jag också älskar -deepley.

Jag vill inte förstå och acceptera just nu att du är borta..

Nu kommer jag ta hand om Simon som är helt förstörd p.g.a allt detta.

🎶 ..until then.. good bye.. 🎵

❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Årets Vaccination 2018

Äntligen har de fixat buggen i appen på WordPress. Gick inte att skriva ens..

Som alltid i november får Isaac erbjudande om vaccination på SÖS i Stockholm.

Denna gång var det annorlunda. Isaac var så peppad inför besöket att det chockade mig totalt… 😮

Isaac som är så nålrädd ville helt plötsligt ta sprutan. Allting gick så snabbt också, så några fotografier hann jag inte med…

Det var lite känsligt var det vid själva sticket med annars var han jätteduktig.

Vad finns det mer att skriva om? Nja, kanske kommer på något i nästa inlägg.

//Ljus och kärlek//

Ett nytt kapitel börjar nu!

Jag förstår inte vart ifrån denna känsla kommer ifrån, jag bara känner lycka inom mig hela tiden trots att livet nästan går i spillror varje dag, så kan jag inte hjälpa att känna mig lycklig.

Denna lilla man.. Hjälp vad jag älskar denna lilla människa, jag hade ingen aning om att kärleken är så stark. Jag har aldrig upplevt detta förut.

Detta kan låta hur sjukt som helst men när Isaac föddes kände jag inte kärlek vid första ögonkastet som många mammor gör när deras bäbisar föds.

För mig kändes det som om vi var syskon till en början från 2 år – 4 år ca. Visserligen var det mycket sjukhusvistelser under dessa år också så mammarollen fick liksom läggas på hyllan. Då Isaacs sjukdom hamnade mycket i fokus.

Såhär såg det ofta ut… Vi bodde i stort sett på sjukhuset….

Detta har gjort att jag oroat mig och stressat över en långtid. Jag hamnade i en depression -långvarig sådan. Tillslut blev det utmattning…. Jag är fortfarande inte återställd, men är på bättringsvägen. Jag kommer inte bli samma person jag va innan.

Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv.
Nu fokuserar jag på det som betyder något för mig. Positiva människor, de som bryr sig om oss 💗

Jag kan verka som om jag inte bryr mig, men det gör jag. Men jag har ibland ingen ORK att ringa eller sms:a. Så vill man veta hur VI mår kan man ju slänga iväg ett sms själv….

För just nu mår jag sååååååå braaaa!! Och INGEN ska ta det ifrån mig !

💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗💗

~ 💙 ljus och kärlek 💙 ~

Fokusera

Är ibland inte mig grej.

No time no seen. It’s been awhile I know.

Focus, fooooocus please

Ja precis…. nu ska vi se om detta går.

Vet inte riktigt vart jag ska börja.

Hösten är här i Stockholm iallafall. Kallt, sviiiiiiiiinkallt på mornarna sen blir det varmare på dagen….

Jo jag kan berätta att jag går en kurs som heter C.O.P.E. den handlar mycket om hur man som förälder kan förstärka si relation till sitt barn med funktionsnedsättning. Allting handlar om positiv förstärkan, att bedöma det positiva helt enkelt. Jag gick kursen 2012 då Isaac var 6-7år, idag är han 12.

På ett sätt tycker jag det är bra att jag hoppade på kursen igen efter så många år.

Bra att uppdatera hjärnan ibland.

Jag har kommit långt och jag gör dessa moment att förstärka det positiva 😁 och på långsikt funkar detta kan jag lova. Förändringar tar tid. Vissa saker kan ändras på stört medan andra kan ta evigheter.

Känns det som.

Så nu ser jag vilket fantastiskt jobb jag har gjort under dessa 6 år. Jag måste ju också berömma Isaacs skola Lindskolan här i Huddinge kommun som hjälper till att Isaac utvecklas genom träning. Det är en skola för barn med autism och utvecklingstörning.

Skolan är F – A – N – T – A – S – T – S – K.

Utan skolan hade jag nog gått under. Isaac började där aug 2012 och jag kan se en enorm utveckling.

Jag säger bara såhär:

Har man lärt känna Isaac på djupet har man fått sig en bästis för livet.

Inte för att han är min son som jag säger så, utan jag har verkligen jobbat för detta. Visst klart Isaac och jag kan ryka ihop ibland men vi hittar alltid tillbaks och förlåter varandra.

❤ Det kallar jag äkta kärlek. ❤

~~ over and out ~~

När orken tar slut !!

1 år har gått och jag är fortfarande och vandrar i mörkret. Jag ser små ljusglimtar då och då och försöker greppa tag i dem, för jag tillåter inte mörkret vinns över ljuset.

Hur har jag hamnat här? – JO det kan jag tala om för er: långvarig stress och oro. Sedan är jag denna person som oftast fokuserar på vad andra skulle tänka om jag skrev såhär eller säger det här.. Jag är rädd för att såra andras känslor för att jag säger som det är, jag går då med på saker som jag egentligen INTE vill ! Varför kan jag inte låta mig det? Att allting sitter i mitt huvud! Jag måste sluta fokusera på FEL saker och FEL personer !

Isaac har en svår epilepsi sjukdom men vi verkar fått turen att få bukt med anfallen genom rätt mediciner. Han har även autism och här vill jag bara gråta (just nu) förut kunde jag hur mycket som helst om autism, nu är allt bortblåst och jag kommer inte ihåg ett skit. Jag skriker och beter mig som en idiot typ. Iallafall vad jag tycker. Isaac är väldigt mammig, vill inte ha hjälp av pappa eller någon annan utan då är det ”stick” visst det är härligt att han vill ha mig men nu börjar det bli rätt jobbigt att bara jag ska …. mentala funktioner är borta typ. Jag orkar ingenting längre…..

Men en sak ska ni ha klart för er att jag går inte så långt att jag slår eller misshandlar Isaac NEJ NEJ!!! Jag älskar honom för mycket för det.

Men det är lätt hänt att tro det genom min text, men jag vill bara häva ur mig all skit jag bär på varenda dag, all oro att förlora Isaac i en kramp när han sover för JA! han har anfall i sömnen såna där äckliga små tysta…. Jag märker dem eftersom han rycker till och suckar djupt.

All energi jag lägger på FEL människor…. Nej detta måste upphöra !

En bild från Riga!

// ❤ ljus och kärlek ❤ //

1 vecka full av aktiviteter

Den 20/7 kom dem äntligen. Simons bror Remon med familj ändå från Kanada för att besöka oss. Vilken vecka.

Först och främst har det ju varit kanon varmt 🌡🌡🌡🌡🌡🌞🌞🌞🌞🌞🌞🌡🌡🌡🌡🌡🌡 över 30° varje dag…. Visst jag gillar värme, men inte klibbklabb väder….

Riga: 22/7-24/7-18

Fantastisk resa måste jag säga, jag är så nöjd.

Vi åkte en sån där hop-on-hop-off buss. Så vi kunde se Riga på ett bättre sätt och även höra historien bakom olika byggnader.

Isaac hann med 2 kramper, kan tycka det var bra för då fick dem se hur kramper ser ut. Alla behöll lugnet under tiden han krampade.

Dessa människor är fantastiska på alla sätt och vis. De har verkligen hjärtat på rätta stället ❤

// ❤ ljus och kärlek ❤ //

Bloggen bor hos WordPress.com.

Upp ↑